fbpx

13/12 2014. Jag skulle snart fylla 15 år och höll på att bli ganska bra i tennis. Min sex år äldre bror hade alltid peppat och coachat mig både på tennisplanen och ute i verkliga livet. Han var både hjälte, idol och älskad bror. Han hade t.o.m. slagit Björn Borg och rankades bland de bästa i sin årskull i Sverige. Dessutom var han en av de första svenskarna som fick stipendium i USA och åkte över och spelade lagtennis på en av deras högskolor. Western Kentucky University. Bara namnet andades drömmar och ouppnåliga prestationer. Döm om min förvåning när han plötsligt vid ett av våra träningstillfällen på sommaren när han kom hem från Staterna sa: "Du Uffe, nu vill jag att du gnuggar min backhand"?!?! Lilla jag, är det möjligt?

 

Undertecknad ca 14-15 år gammal i tennisdress

 

Det var ett förtroende som först höll på att få mig gå av tennisplanen. Inte skulle jag kunna klara av att hjälpa min allra största idol? Men när bror min sedan förklarade att jag visst hade kapaciteten och att jag var tillräckligt bra då växte tuppkammen. Jag fick stå på nät och slå volley ut mot hans backhandhörn och sedan in mot mitten och sedan tillbaka. Min uppgift blev att hålla bollen i spel efter bästa förmåga och hela tiden ge feedback på brorsans position och genomförandet av slaget. "Där, där, håll kvar den vinkeln, en gång till, djupare ned i knäna, slå igenom slaget, ryck inte upp kroppen, håll kvar sidan mot nätet ..."

Han var "coachable"

Jag hörde mig själv säga mycket av det jag själv fått höra genom åren i min egen utveckling som tennisspelare. Det lärde mig fler saker. Alla behöver feedback. Det är svårt att se sig själv utifrån, det måste man ta hjälp av någon annan för att klara av. Och inte minst, även om man är jätteduktig och näst intill perfekt så kan man alltid lära och utvecklas. Även av en 14-årig lillebror. Om man själv är mer än sex år äldre. Det är det som amerikanarna brukar kalla att vara "coachable".

Nyfikenhet och lyhördhet

Det handlar också att träna sin förmåga att vara prestigelös och nyfiken. Det spelar ingen roll var kunskapen eller feedbacken kommer ifrån. Har man en bild av vem man är, vad man vill vara och en stark integritet kan man lättare ta till sig råd, tips och inspiration. Då finns det något att rikta in sin utveckling emot. Det lärde mig min bror och det har jag burit med mig i livet. Inte bara på tennisplanen utan lika mycket, om inte mer, i världen utanför ytorna där bollarna visslar och svettet stänker. Att vara "coachable" tror jag är en förutsättning för att växa. Men det behövs några saker till.

 

Undertecknad i 30-årsåldern då jag under några år nosade på Sverigeeliten

Mål, vision och mission

Varför håller man på med det man gör? Syfte, mål och mening? Det är inte alltid lätt att svara på och speciellt i unga år är det definitivt inte självklart. Och det kan vara svårt även när man är vuxen, när man nu blir det? Ett av de bästa saker jag gjort efter jag fyllt femtio är att skaffa mig en affärscoach. Under fyra års tid har jag ungefär en gång per månad haft möten med Anders Berglund från For You. Han har hjälpt mig prioritera, sortera, strukturera och fokusera. Precis på samma sätt som min bror hjälpte mig på tennisplanen. Utan återkoppling och spegling så är det enormt svårt att veta var man är på väg. Och har man inte skrivit ned sina mål, sin vision och sin mission så är det nästan omöjligt.

 

Ny coach, ny energi

Idag har jag börjat samarbeta med min kollega, kund och arbetskamrat Lena Gennerud från Hejdadig Affärs- och grupputveckling. Anders har varit ovärderlig men ibland är det bra med en ny röst. Jag är mycket tacksam över våra fyra år tillsammans. En av anledningarna till bytet är dessutom att Lena och jag ses fler gånger i veckan på K22 så jag hoppas på att få mer av kontinuitet och feedback även i vardagen. Något som har hittills fungerat utmärkt. En av mina första hemläxor var att skriva ned, printa ut och rama in mina mål, min vision och min mission. Det är nu gjort och de hänger nu inramade och fina bredvid min arbetsplats. jag tittar på dem varje dag och är helt övertygad om att det är som många säger, en coach ökar chanserna att du når dina mål med nästan 20 gånger eller mer. Ett av bevisen på det är nämligen att även världens bästa coacher som Bob Proctor, Anthony Robbins, Brian Tracy alla också har ... just det, en coach. Har du?

mvh/u