fbpx

17/4 2017. Påskhelg på landet i paradiset vid havet. Svinkallt och vi tömde vedboden. De små husen var till brädden fyllda av ungar, släkt, vänner och allehanda godingar. Från tidig morgon till långt in på småtimmarna. Gemenskapen på topp men inte mycket tid för egen reflektion. Att få möjlighet att skriva en blogg i lugn och ro var mer eller mindre omöjligt. Ingen chans att sitta ute i kylan. Min ambition att få ihop ett inlägg i veckan gav jag upp. Motvilligt. Mycket irriterande. Gnagande oro. Dåligt samvete. Som ledde till att jag trots allt laddade upp för denna blogg. Tankar om vikten av att själv skapa sina fredade rum och hur man gör.

 

 

Den här bloggserien handlar om hur du kan träna mod och självförtroende för att bygga ett starkt, stolt och attraktivt varumärke. Mod och självförtroende är avgörande egenskaper som det går att utveckla. Då behövs det passion, uthållighet och träning. Mycket träning. Vi har alla potentialen men tränar tyvärr alldeles för lite, för sällan och ofta för dåligt. Det behöver du ändra på om du vill leva din dröm.

97. Träna på att skapa dina egna fredade rum

Världens brus kommer man inte undan men det går att skapa sina egna oaser av frid och ro. Även i kaos. Både mentalt och i praktiken. Vi lever ju alla egentligen våra liv bara på ett ställe. I vårt huvud och i vår kropp. Det är vår upplevelsen av verkligheten som är vår verklighet. Det innebär att vi alltså kan, om vi vill och tränar på det, kan styra vår upplevelse genom att styra våra tankar. Manipulation, oäkta, verklighetsfrämmande? Nja, min sanning är ju lika sann som din sanning. Min upplevelse är lika sann som din upplevelse och vi har bägge rätten att känna det vi gör. Det är när vi försöker trycka på våra respektive sanningar på varandra som det brukar spåra ur. Så länge jag inte stör eller gör någon illa så har jag rätten och möjligheten att styra mitt liv och skapa egna fredade rum.

 

 

Tankens och ambitionens fredade rum
Trots att jag egentligen bestämt mig för att inte skriva en blogg under påskhelgen så var det alltså som om en slags inre kraft styrde mitt både medvetna och undermedvetna. Nu har jag i mer än tre år skrivit en blogg per vecka med ambitionen att försöka ge så mycket kunskap, råd, tips och inspiration jag kan om konsten att bygga och leva sitt varumärke. Det har blivit en vana som både drivs av lust, glädje, nyfikenhet och ambition. Sirenerna sjöng oemotståndligt.

Det är som jag byggt ett eget inre rum som både lockar och inspirerar. Det har också blivit en vana att gå in i det rummet. Där finns det både mitt eget bibliotek, arkiv och erfarenheter från livet som kommunikatör. Både bokstavligt och bildligt. Där finns det också en nedgång till min egen inre guldgruva.

Där finns alla andra djupare och bredare kunskaper, drömmar, visioner, nätverk, ikoner, mentorer och allt annat som format mig och som inte syns förrän jag börjar gräva fram dem och försöker omvandla dem till något som kan vara relevant och intressant även för andra. Ett arbete som är både lockande och svårt men framförallt väldigt livsbejakande. Jag skriver mitt liv. Jag ser mitt liv. Jag låter det ta plats. Jag hoppas beröra även någon annan. Hur ser det ut i dina inre rum? Vad delar du med dig av?

 

 

Den fysiska platsens fredade rum
När vi till slut landade i stan efter att färdats i mer än sex timmar och 50 mil från västkust till östkust skulle jag sätta mig ned och skriva klart bloggen. Form och innehåll hade det surrat i mitt huvud ända sedan i går kväll när jag gick och lade mig. Då bestämde jag mig för att göra ett tappert försök. Väl hemma var jag taggad för att skriva bloggen och försöka reda ut känslor och tankar till ord och meningar. Då sitter min äldste son och pluggar på MIN plats.

Den är vid vårt lilla köksbord där ljusen ska tändas och lugnet infinna sig. Det är min fredade plats i mitt Stockholmshem. Och där satt min älskade son med sina ambitioner. Efter att ha gått som katten kring het gröt, duschat och packat upp var jag dock tvungen att be sonen att byta sida på köksbordet. Vilket han gjorde utan knot. Men varför kunde jag inte satt mig någon annanstans?

Det är bara att konstatera, jag är en vanemänniska. Mitt fredade rum i mitt hem är just precis där vid köksbordet. På just den platsen. Med utsikt mot träd och innergård. Där bryter vana ut i tankar och ord. Där blir jag lugn. Där kan jag till och med skriva även om familjen stökar runt. Där tror jag på mig själv. Där får jag mod och självförtroende att skriva.

 

 

Min kära hustru är nästan precis tvärtom. Hennes fredade rum får gärna vara i ett hörn på ett stökigt café någonstans i världen. Med mycket människor runt sig så infinner sig i henne en känsla av lugn mitt i stormens öga. Hon får snarare energi av att se och höra andra komma och gå. Speciellt när de inte har något med henne att göra. Sitter hon hemma och det springer runt folk så blir det ofta jättejobbigt för henne att skriva. Där pockar vardagen och familjen på uppmärksamhet på ett sätt som blir fatal för hennes kreativa process.

Vi är alla olika med olika behov och förutsättningar. Hur det än är tror jag ändå att vi alla som behöver skriva, skapa eller jobba kreativt på något sätt även måste hitta våra fysiska fredade rum för att lyckas. Hur ser ditt fredade rum ut?

 

 

Kung eller drottning i ditt eget rike?
Vem bestämmer i din värld? Är det du, Trump eller någon annan? Eller vem? Jag tror att vår stora utmaning i denna höghastighetstid, med krav som sköljer över oss från alla håll dygnet runt, är att se till att vi blir den som bestämmer över vårt liv så långt det bara är möjligt. Att få styra sitt liv, att skapa och bidra till en meningsfull tillvaro, att få utmaningar på rätt nivå, att få vara nyfiken och kreativ, det är några av människans mest grundläggande drivkrafter.

Det vill vi sedan naturligtvis göra med och i samklang med vår flock där vår insats bidrar till både vår egen och andras utveckling. Ingen vill vara slav, alla vill bidra, alla vill bli sedda, hörda och bekräftade. Den situationen kan vi alla nå och skapa. Och vi gör det bäst tillsammans. Det finns plats för både jaget och laget. För vi behöver varandra.

Styr du ditt liv? Är du kung eller drottning i ditt rike? Det har du, jag, alla rätt att vara. Det är en mänsklig rättighet. Att skapa sina fredade rum, både mentalt och i realtid, är en förutsättning för att bli kung eller drottning i sin egen värld. Din kröning ger dig självförtroende och mod.

Lycka till.

mvh/u