Världens viktigaste nätverk del 4. Om vikten av att gå från ord till handling

28/6 2015. Många upplever att livet stormar och forsar fram i en allt galnare hastighet. Det blir allt svårare att hinna med att både höra sin egen röst och ta reda på vad man verkligen vill i stormarnas dån. Många, inklusive mig själv, har en känsla av att vi bara åker med och inte styr våra liv. De senaste två åren har jag därför försökt sätta ned foten och ta ett rejält omtag på mitt eget yrkesliv och utvärdera vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt. Jag har landat i nya formuleringar av min vision, mission och mål. Tillsammans med min affärscoach, Lena Gennerud från Hejdadig Grupp & Affärsutveckling, har jag fått stöd och hjälp att sortera upp mer än 30 års yrkeserfarenhet. Enormt spännande och framförallt roligt. Mycket har handlat om hur jag ska kunna gå från ord till handling. Något som är extremt viktigast för den som vill nå sina mål. Att inte bara snacka utan att agera. Att bli tydlig, levande och synliggjort. Inför sig själv och andra. Den inre och yttre och inre dialogen. Här kommer några fler konkreta tips som hjälpt mig.

Har du hört historien om killen som ringde upp sin polare på måndag kväll och frågade hur helgen varit. Själv hade han suttit ensam hemma och hade haft tråkigt. Kamraten berättade då om att de hade haft en fantastisk fest hemma hos en gemensam bekant och det hade varit bland det roligaste de gjort på år och dag. Brudar, dans och klackarna i taket. "Men va, varför ringde ni inte mig?" frågade den besvikne kamraten. "Men vi tänkte ringa dig" sa hans vän. "Det är ju tanken som räknas".

Den magiska att-göra-listan

Den är inte ny, den är inte sensationell men den är helt avgörande för den som vill nå sina mål. Jag lärde mig ett sätt att skriva listor som hjälpt mig genom livet och varit speciellt viktigt i tider då jag haft extremt mycket att göra. Under en period av mitt liv var jag visuellt slutansvarig för mellan 70 och 100 projekt som befann sig i olika fas av utveckling. Jag var art director för Sveriges största fackförbund Kommunal, Birka Cruises och fastighetsbolaget Fabege bara för att nämna några. Dessutom var mina tre grabbar små och hustrun jobbade som journalist på ett ofta underbemannat Lidingö Tidning.

Jag har i mer än 20 år använt ringbundna A5-block från Ordning & Reda. Varje dag börjar jag med att skriva ned vad jag ska göra i prioriteringsordning och sedan så gör jag det som står där. Ringlista för sig och produktionslista för sig. Och kom ihåg, stryk och bocka av när du klarat av en av punkterna. Det är ett enkelt men tydligt sätt att belöna sig själv och känna sig duktig. Något som är enormt viktigt men lätt att glömma bort. Om ingen annan ger dig positiv feedback så får du göra det själv. Det bygger identitet och självkänsla. Detta lärde jag mig av min gamla huvudlärare på Berghs, Sune Selander. Mot slutet av dagen skriver jag också in hur många timmar jag lagt på varje projekt vilket jag har timdebiteringsunderlagen klara samtidigt som jag avslutar dagens arbete. Dessutom har jag sparat alla block inför framtiden. Man vet aldrig när man vill gräva mer i sin guldskatt, i så fall finns den på plats.
Du skriver alltså finns du.

Rena snurren gav mig kontrollen

Idag som då finns det mesta av våra dokument och anteckningar lagrat i olika filer och mappar på datorn men då jag hade som mest att göra så tyckte jag att jag tappade överblicken och kontrollen över projekten. Lösningen på det problemet var att jag köpte ett antal tidningsställsnurror i metall där jag placerade varje projekt i en egen plastmapp med en färg för varje uppdragsgivare. Varje mapp placerade jag dessutom i prioriteringsordning vilket att jag fick både överblick och visuell kontroll över vad som skulle göras. Jag såg vad jag själv skulle producera och vad som skulle delegeras. Så även om det understundom var alldeles för mycket på gång samtidigt kunde jag mitt i stormen skapa ett slags lugn. Det gick ju inte att göra mer än en sak åt gången så det var bara ta en sak i taget. Det var min ö i bruset. (Idag fattar jag inte hur jag pallade men det är en annan fråga).

Mellan varmkorv och inbakad oxfilé

Så här i backspegeln kan jag se och reflektera över hur viktiga även de kravlösa mötena jag haft på mina olika arbetsplatser varit. I slutet av 80-talet var vi ett gäng sköna kreatörer, där majoriteten kom från Berghs, som startade en frilansgrupp vid namn Verket i en gammal kapsylfabrik nära Slakthusområdet. Ganska långt från Stureplan alltså. Fritt, galet, energifyllt och drivna av lust och glädje. Var 25:e vecka, vi var ca 25 individer, fick den som stod på tur både ansvara för köket, mjölkinköp och, inte det minst viktiga, fredagslunchen. Det innebar att man fick köpa, laga och servera precis vad som helst och bjuda alla andra på lunch.

Det kunde vara varmkorv med bröd och inbakad oxfilé och allt där emellan. Den som kunde och ville fick vara med. Luncherna var extremt viktiga och kittade ihop det ganska spretiga och kringflackande gänget på ett naturligt och befriande sätt. Efter några år växte Verket till en mer "vanlig" byrå med som mest ett 30-tal anställda. När vi inte var längre var en frilansgrupp stod vi ägare för kostnaden och vi behöll traditionen med gemensamma fredagsluncher. Dessa var också en fridfull och kravlös ö att pusta ut på efter veckans stress och jakt. Många före detta Verkare pratar fortfarande om den goda stämningen vi hade och jag är övertygad om att fredagsluncherna var en bidragande orsak. Luncherna övergick inte allt för sällan över i AW-öl från vår uppdragsgivare Nynäshamns Ångbryggeri. Måltider förenar oss människor och ger kraft på många sätt. Inte bara rent fysiskt.

"Vad var din veckans höjdare?"

Idag sitter jag på kommunikationsnätverket K22 med ett 40-tal kollegor som alla är enastående eller jobbar i par. Tillbaka till grunden helt enkelt. Fria men betydligt mer rutinerade än den skara från Berghs som för 25 år sedan skulle erövra världen. Idag avrundar vi varje vecka med en AW-öl vid 16-tiden i den lilla konfen med soffa och mjuka fåtöljer. Popcorn, micrad på den exakt utprovade ultimata tiden 2,34 sekunder, serveras och det finns ingen krav eller press på närvaro. Däremot introducerade, jag tror det var Lena Gennerud från Hejdadig Grupp & Affärsutveckling, den numera klassiska frågan, "Nå, vad var din veckans höjdare?".

Alla, som vill, får svara. Ibland har det inte varit något speciellt men ofta som kommer det fram händelser som personen först inte tänkt på. Händelser som gett energi, glädje och kraft. Händelser som skulle försvunnit in i vardagens dimma om inte den magiska frågan "Vad var veckans höjdare?" ställts. En fråga som vi alla mår bra av att fundera kring mer regelbundet. En fråga som blir till en ö i bruset. En fråga vi kanske borde ställa oss varje dag för att bromsa farten och öka vår närvarokänsla. Idag känns det som veckan inte riktigt avslutats om jag inte fått svara på frågan "Vad var veckans höjdare?". Ett enkelt och strukturerat sätt att möta det grundläggande mänskliga behovet av att bli sedd, hörd och bekräftad.

Levandegör din guldskatt

När jag startade reklambyrån Stolt Kommunikation år 2008 hade jag bara en skylt som hemsida under fem års tid. Där fanns en kort text om erbjudande, affärsidé och kontaktuppgifter. Jag fick mina nya uppdrag direkt och indirekt via personliga möten på affärsnätverket Arndts. Tillsammans med mitt visitkort, min 24-sidiga broschyr och min muntliga retorik hade jag tillräckligt med säljmaterial för att kunna bygga tillit och attraktion. Men efter fem års idogt nätverkande fick jag en chockerande insikt. Det var på det första nätverksmötet efter sommaren, utsikten över Stockholm från Gondolen där mötet genomfördes var bedövande vacker och det 60-talet deltagarna var utvilade och pigga.

Plötsligt tänkte jag, här finns det inte en enda deltagare som inte har ett bra erbjudande som skulle kunna vara attraktiv för många andra MEN de får inte ut budskapen. Det räcker inte med mingel och en 30 sekunders presentation i veckan. Det fungerar men det skulle kunna fungera ÄNNU bättre. Man måst vara mer aktiv i fler kanaler. Det är inte fel på erbjudandet, kompetensen, erfarenheten eller energin. De tänker inte varumärke och har inte struktur och uthållighet för att lyckas. De förlorar, den möjliga kunden förlorar och samhället förlorar. Situationen är akut, akut, akut – jag startade Varumärkesakuten. Där får man i workshopform kunskap, strukturer, mallar och konkreta verktyg för att kunna bygga och leva sitt varumärke. Idag har nästan 100 personer gått Varumärkesakuten och 92% av deltagarna är nöjda eller mycket nöjda. Och jag är stolt men inte nöjd. Budskapet och kunskapen måste spridas. Hur då?

En av de första sakerna jag var tvungen att göra var att sätta upp min egen levande hemsida. I och med Varumärkesakuten hade jag ett mycket bredare erbjudande till många fler. Inte bara till de som behövde mina reklambyråtjänster. Utbildningen och föreläsningarna måste paketeras och presenteras. Dessutom måste jag själv, för att vara trovärdig och leva som jag lär, ha en hemsida som bygget tillit och attraktion. Det får inte bara bli ett dammigt skyltställ. Jag predikar alltid att man ska gräva där man står och använda sina egna tankar, visioner och erfarenheter som grund för att bygga relation. Helt enkelt utgå från sitt eget etos, patos och logos och paketera det så att det blir intressant, tankeväckande och om inte annat bevisa att man är engagerad.

Sagt och gjort men jag ska ärligen erkänna att jag kände mig mycket osäker på om jag skulle kunna hålla den strategi jag valt som utgångspunkt, skriv en blogg i veckan och lägg ut ett inspirerande tips. Men döm om min förvåning och glädje. När jag började gräva i min egen guldskatt så hittade jag bara mer och mer och idag är snarare svårare att välja vad jag ska skriva än att skriva det. Resultatet ser du här på min hemsida.

Och det roligaste av allt, som jag inte var förberedd på, är att det idag snarare är ett behov än ett krav. Bloggskrivandet gör att jag stannar av, reflekterar och definierar mig själv varje vecka. Jag skärper mitt sinne och jag blir bättre och bättre på att hitta mina ämnen, teman och infallsvinklar. Och jag får energi. Bloggskrivandet är mitt sätt att gräva guld och det guldet använder jag idag i fler kanaler så att mitt marknadsackord blir fylligare. Bloggen lägger jag på hemsida, på Facebook, på Linked In och även på Twitter. Alltså, skriv en gång, anpassa innehållet i fler kanaler och vips så bygger du ditt varumärke mer frekvent och med djup. Gör du detta vecka så kommer både du och ditt varumärke bli mer känt, stolt och efterfrågat.

Nästa gång ska beskriva några av de viktigaste tänka-efter-öarna som ger mig kraft i samklang och dialog med andra. Den inre dialogen behöver den yttre. Bara genom att försöka beskriva det jag nu gjort om inre och yttre dialog så kan jag faktiskt skönja en struktur som jag funnit i mitt sökande efter reflektion och dialog. Jag kanske inte är så tokig, trots allt, sa den lilla ärtan. Nu drar det ihop sig till sommartider. Då släpper jag bloggandet för att samla kraft vid hav och strand. Ha en magisk sommar och tillåt dig att bara vara.

Take care.
mvh/u