Vilka glasögon väljer du på morgonen?

16/11 2014. Idag var jag på dop av min brorsdotters yngste son Albin. En vacker ceremoni i Maria Magdalena Kyrka på Södermalm. Det var en mild och doftrik höstdag i november mättad med skönhet och historia. Runt kyrkan vilar storheter som skalderna Erik Johan Stagnelius, Evert Taube och Lasse Lucidor. Även vetenskapsmannen Christopher Polhem, den svenska mekanikens fader, har här sitt sista vilorum. En omgivning som förpliktigar. Vilken värld kommer Albin växa upp i? Vilket liv vill han ha? Hur kan han bli så fantastisk som han redan är? Hur ska han hitta sitt rätta jag? Frågorna fick mig att tänka på det ansvar vi alla har för att hjälpa varandra och speciellt de nytillkomna att skapa en värld och miljö som gör att vi alla kan bli vårt bästa. Det handlar om självbild och människosyn. Det handlar om att varje morgon sätta på sig rätt par glasögon.

Varje barn är ett mirakel och en gåva till mänskligheten. Jag tänker på vad viktigt det är att jag, och vi alla runt i kring, bejakar och bevakar Albins och alla andras möjligheter att få växa upp och bli en frisk, stolt, stark och tacksam människa som känner sig värdefull och viktig. Precis så som varje människa borde få känna sig. Inte bara som barn utan alltid. Till den känslan är vi alla medskapande. Det handlar om vår människosyn och självbild. Och den styrs mycket av vad vi väljer att sätta på oss för glasögon varje morgon. De positiva eller de negativa glasögonen. Vad väljer du? Hur är din självbild och människosyn?

Hur balansera ljus och mörker?

Varför kan livet ibland kännas så svårt? Varför känns det ofta så mörkt? Vi fullständigt bombarderas av nyheter från alla håll idag. Medias sätt att skildra världen bygger ju inte precis på goda exempel och positiva nyheter. Mediabilden domineras av problem, olyckor, kriser, elände, svält och krig. I kristider och lågkonjunktur kommer dessutom ofta extra dömande och exkluderande floskler som ett brev på posten. Flödet av destruktiva uttalanden som t.ex.: "situationen är så allvarlig så att vi kommer få ännu en förlorad generation". En förlorad generation! Politiker och debattörer ylar i kör och försöker överträffa varandra i katastrofscenarier. Men, hur kan en människa någonsin vara förlorad?

Vad speglar det för människosyn? Varje människa är alltid och kommer alltid förbli en gåva till mänskligheten. Det finns alltid oändliga oceaner av möjligheter. I alla situationer. Det handlar om vad vi sätter på oss för glasögon. De som är positiva eller de som är negativa. Valet är ditt, valet är mitt, vi skapar framtiden tillsammans. Och med våra glasögon ser vi både på andra och oss själva. Vad ser vi och vad väljer vi att se?

Världen blir allt bättre

"Du är ju ändå alltid en obotligt naiv optimist" får jag ofta höra. Visst jag håller med, men jag vet också att det finns en helt annan bild av verkligheten som är så mycket sannare än den mörka bild av verkligheten som media frossar i. (Läs gärna det förra inlägget om tidningen Tillit Glada Nyheter). En bild som sällan eller aldrig får plats i det flödet av så kallade nyheter. Det är den bilden som bevisar att när vi människor ser på varandra med positiva glasögon som förtroende och tillit växer. Det är då som kreativiteten blommar, lösningarna spirar, hoppet växer. Världen har inte utvecklats av krig och förtryck. Tvärtom. Titta bara på världen idag. Den extrema fattigdomen är nästan utrotad, diktaturerna blir färre och färre, fler och fler människor får ta del av välfärd, utbildning och tillväxt. Den fantastiske läkaren Hans Rosling reser runt i världen, håller föredrag och visar detta på ett underbart sätt. Men är han för ensam? Varför fortsätter den mörka negativa mediabilden av världen att dominera?

Det egna ansvaret

Mår vi på något sätt bättre av att höra om andras elände? Är det därför som mediamörkret brer ut sig? Jag vet inte men jag vet är att ingen mår i längden bra av att dagligen matas med för mycket negativa nyheter. Det man fokuserar på växer. Men det går att mota det negativa även i de mest vidriga situationer. En av de sista överlevarna från ett av nazisternas förintelseläger, jag har tyvärr glömt hans namn, sa en gång i en intervju "Nazisterna kunde ta mitt liv, min frihet, min mat, mina trygghet men ... de kunde inte ta mina tankar. Där hade jag min egen värld och mina egna drömmar. De kunde göra vad de ville men mina tankar nådde de aldrig. I mitt huvud kunde jag se, drömma, tänka, leva precis som jag ville". Det var så han överlevde, genom att skapa ett eget universum. Om en man i hans situation kan klara det så kan även vi klara att se mer ljust och positivt på livet. Det handlar om att välja. Vågar vi se det goda? Vågar vi vara tacksamma och stolta? Det valet ger energi och styrka. Det kan vi hjälpa varandra med. genom att mer lyfta fram det positiva. Vi är varandras miljö, så vad kan vi göra för att utvecklas tillsammans? Eller skulle vi kunna klara oss på egen hand?

Klarar du dig ensam?

Gör det här experimentet. Blunda och lek med tanken att du står i mitten på en stor stor slätt med milsvid utsikt. Det finns inga mobiler, datorer eller internet. Det är sommar, varmt och soligt och i olika cirklar nära dig står hela din familj och dina vänner, bekanta, arbetskamrater, grannar och andra som är del av ditt nätverk. Tänk först bort dina allra närmaste. Därefter de som står dig näst närmast. Därefter de som står i cirkeln utanför. Tänk till sist att du står själv på denna enormt stora slätt. Du är helt ensam. Det finns inte en människa så långt ögat når. Du ser inte en levande själ. Vem är du då? Hur mår du? Förmodligen skulle du känna dig mycket liten och utlämnad. Vi blir människor i mötet med andra, så enkelt är det. Vi behöver varandra. Vi är och kommer förbli flockdjur. Hur gör vi för att vi ska må bra tillsammans?

Jaget eller laget?

"Sköt dig själv och skit i andra" är ett uttalande som en del brukar använda. Det snarare stjälper än hjälper. Den envisa myten om den starka ensamma individen som klarar allt på egen hand. Visst kan man vinna en del på att bara tänka på sig själv men man förlorar desto mer. Ensam är inte stark, ensam är bara ensam. Människan har alltid utvecklats i samarbete med andra och när fler får det bättre så växer både jaget och laget. Ett slående bevis på detta är inte minst de megastäder som finns idag. Städer som Tokyo, Jakarta och Soul har alla mer än 25 miljoner invånare. Och det finns minst 100 städer till i världen med mer än 3 miljoner invånare och befolkningstalen i städerna ökar. Om inte invånarna i städerna skulle kunna samarbeta och utvecklas i någon form av samförstånd så skulle ingenting fungera. Det är bara att konstatera, vi är varandras förutsättningar. Jag blir människa först i mötet med andra. Utmaningen och möjligheten är alltså hur vi kan bygga en kultur som får ihop både jaget och laget? Det går, det är roligt och det är lönsamt.

Äntligen måndag?

För en tid sedan var jag för tredje året i rad på ett heldagsseminarium som heter "Äntligen måndag". Det anordnas av organisationen Great Place To Work som är hjälper organisationer med mellan tjugo och många tusentals medarbetare inom alla branscher att utvärdera och utveckla sin arbetsplatskultur. De som av sina egna medarbetare rankas allra högst i våra medarbetarundersökningar lyfts fram på listor över de bästa arbetsplatserna, och erhåller deras kvalitetsutmärkelse Great Place To Work. På "Äntligen måndag" berättar olika vinnare bland Sveriges bästa företag om hur och varför de har lyckats. Gemensamt för alla är att de ständigt utvecklar och arbetar med sin värdegrund och sin kultur. Varje dag. Det var också temat för dagen "Arbetsplatskultur = varumärke?". Svaret på den frågan besvarades med ett rungande ja. "Culture eats strategy for breakfast" är ett annat ögonöppnande uttryck som många ledde i bevis. Några av föreläsarna var Adecco, Hilti och Blocket. Alla ligger högt på bästa-företag-i-Sverige-listan.

Det du fokuserar på växer

Hur gör man då? Hur bygger man en hållbar företagskultur och ett starkt varumärke? Det finns lika många vägar som det finns företag och organisationer men några saker förenar de framgångsrika företagen. Alltså, sätt mål och fokusera på det viktiga och det som skapar tillväxt. Där finns dessutom ett stort mått av hög och hållbar tillit. Alla i organisationen är medvetna om mål, vision och mission. Inte minst det sistnämnda blir allt viktigare, att organisationen erbjuder något meningsfullt som också utvecklar samhället, inte bara aktieägarnas plånböcker. I det framgångsrika företaget finns det också mycket utrymme för kreativitet och utmaningar. Ledarskapet är tydligt och ger mycket feedback. Genom att se, höra och bekräfta sina medarbetare skapas ett klimat av tillit. I de framgångsrika företage finns också ett ledarskap som bygger ett ansvarstagande medarbetarskap. Kort och gott en god och stolt känsla för företaget och dess verksamhet. Delaktighet och dialog är det kitt som gör att man kan hålla i sin kultur och bygga en bra arbetsplats. Tillsammans.

De positiva glasögonen utvecklar

Alltså, vi gör ett personligt val och tar ett individuellt ansvar för både vår egen och organisationens utveckling. De senaste sju åren har jag hört några av världens och Sveriges bästa coacher och inspiratörer berätta om konsten att utveckla både sig själv och företaget. Alla säger samma sak. Allt är möjligt, dina tankar styr dina känslor som påverkar dina handlingar som påverkar dina tankar. Hur vill du ha det? Du har ett val och de positiva glasögonen hjälper dig att må bättre. Men vaddå, säger någon? Ska man inte få vara lite gnällig och deppig nu heller? Måste man alltid vara glad och positiv? Var lugn, de mörka stunderna kommer, det kan du vara säker på. Frågan är, hur länge vill du vara kvar i känslan? Hur går du vidare? Vad vill du? Vad mår du bäst av? Vi hamnar alla i den svarta kalla vaken då och då men den som bestämmer hur länge du ska vara kvar där är du själv. Valet är ditt. Och sträcker du ut en hand så lovar jag att hjälpa dig.

mvh/u