Sänk inte ditt självförtroende genom att oroa dig i onödan. Del 46.

18/12 2016. Lasse hade en dröm om att kunna crawla. Men han tänkte som många andra. Det där går inte. Det där klarar jag aldrig. Det där provade jag för tio år sedan och det fungerade inte då heller. Känner du igen dem? Bortförklaringarna. Oron. Ursäkterna. Det negativa tänkandet. De små elaka bromsklossarna för vår egen utveckling. Det är inte en speciellt bra början, om man ska försöka lösa ett problem, att börja med en negativ tanke. Det går inte. Inte. Inte. Inte. Hjärnan ställer in sig på nederlag. Kom ihåg att hjärnan inte vill ta risker. Det nya och okända är ett hot så det är enklast att säga nej. I alla fall om man ska överleva. Men om du vill leva dina drömmar så måste du våga. För vad kan egentligen gå fel? Tänk möjlighet, inte problem. Men Lasse tänkte om och började på crawlskola. Efter pensionen. Det är aldrig för sent för att sluta oroa sig.

Den här bloggserien handlar om hur du kan träna mod och självförtroende för att bygga ett starkt, stolt och attraktivt varumärke. Mod och självförtroende är avgörande egenskaper som det går att utveckla. Då behövs det passion, uthållighet och träning. Mycket träning. Vi har alla potentialen men tränar, tyvärr, alldeles för lite, för sällan och för dåligt. Det kan du ändra på om du vill leva din dröm. För kom ihåg, du har precis all den potential som behövs. Nu. Här. I dig.

86. Träna på att inte ta ut elände eller förluster i förskott

Jag läste för en tid sedan om en engelsk undersökning som visade att vi människor i snitt oroar sig fem år av våra liv på att oroa oss över att något hemskt som vi tror ska hända. Men som inte händer. Låter lite onödigt. Den tiden borde vi kunna använda till något mer konstruktivt. Som t.ex. att se möjligheterna istället för hoten. Det handlar mycket om att träna och utveckla dina framtidsminnen. Alltså se och känna dina drömmar och visioner så starkt som möjligt.

Don´t worry, be happy
Rubriken är en klassisk låt med den amerikanska sångaren Bobby McFerrin som kom redan 1988. Den må vara naiv och trallvänlig men det finns mycket som stämmer i textraderna som t.ex. ”In every life we have some trouble, but when you worry, you make it double”. Vi vet att det vi fokuserar på växer. Fokuserar vi på oro och problem så växer känslan av oro. Då växer mörkret, rädslan och den bittra smaken  av hopplöshet. Fokuserar vi på möjligheter och på att se det positiva växer ljuset och känslan av hopp. Vi har ett val. Don`t worry, be happy. Se och hör låten här. Dont´Worry

Lasses crawlskola
Jag träffade nyss en pensionerad man, Lasse, som levt ett högpresterande och framgångsrikt liv i chefsposition på ett antal stora internationella börsbolag. Nu fanns det plötsligt tid till egen utveckling. Lasse hade en dröm om att kunna crawla och började därför på en crawlskola tillsammans med några vänner. Det första simläraren gjorde var att undersöka hur trygga eleverna kände sig i vattnet. Det gjorde de inte. Eleverna var spända och oroliga i vattnet. Rädda människor blir sällan bra simmare så de första lektionerna gick ut på att bli vattenvan. Eleverna fick dyka, flyta och leka med, i och under vattnet. Först när rädslan släppte så började läraren med crawltekniken. När rädslan släppte kom tryggheten och tekniken. Idag kan Lasse nästan crawla en kilometer.

Skapa trygga rum
Hur undviker vi rädsla och oro? Sitter det bara i tanken? Naturligtvis inte, ingen går opåverkad inför allt tal om våld, hot, kris och hat. Ingen. Därför är det viktigare än någonsin att skapa trygga rum och platser där man får pusta ut och får stöd och kärlek på daglig basis. Det kan vara hemma, på jobbet, i laget, i bokklubben i mötet med familj, vänner och bekanta. För den som vill skapa och prestera utifrån bästa förmåga behöver mycket trygghet. Trygghet att våga misslyckas, trygghet i att våga säga dumma saker utan att hånas, trygghet i att våga pröva sin kreativitet. Och trygghet skapar vi tillsammans. Hur gör du för att bidra till att bygga trygga rum?

1000 möjligheter
Ett av mina trygga rum var och är Berghs School of Communication. En atmosfär av bejakande, sökande och dynamisk nyfikenhet. När jag själv gick på Berghs så lärde jag mig ganska snabbt vilka enorma möjligheter det finns på varje utmaning och problem. Av lärarna, mina klasskamrater, skolkamrater, mina egna elever när jag själv började arbeta som lärare och handledare. I konkret och visuell form. Varje vecka. Varje månad. År efter år. Det finns 1000 sinom 1000 möjligheter att lösa varje uppgift på. Den insikten har jag både tränat på och sett besannas om och om igen. Den bär jag med mig hela livet. Allt är verkligen möjligt.

Dialogens välsignelse
När du kör fast, släpp papper, penna, datormus. Samla människor du gillar och litar på och ta hjälp. Diskutera och ha en dialog om din utmaning. Dialog är ju konsten att tänka tillsammans. Fem minuter kan göra underverk och få dig att se problematiken i helt nytt ljus. Ut i verkligheten, intervjua folk, experter, eldsjälar, visionärer. Lär av andra och lär tillsammans. Sov på saken. Du kommer se saken ur nytt ljus. Garanterat.

Projekt Warsawa
Under många år var jag och min vän och kollega, copywriter Mikael Rosén. ansvariga för en kvällskurs på Berghs som kallades GRUNKS. Det stod för Grundläggande Reklamkommunikation. Där samlades de begåvade elever som, ofta, hade sökt in till någon av dagskolans kreativa linjer, men som inte var säkra på om de ville bli bild- ord- eller filmyrkesmänniskor. Det var vår uppgift att ge dem uppgifter och utmaningar som gjorde att de hittade sin framtidsväg. Det var som att släppa lös en hjord av kreativa passionerade bufflar i en porslinlinsbutik för att gestalta sin innersta längtan.

Under två terminer, 40 veckor, fick de, minst, två gånger i veckan uppgifter att visualisera olika uppgifter som vi gav dem. Det kunde vara alltifrån uppgiften ”Ta med ett exempel på god form” (en kvinnlig elev tog med sin pojkvän) till att göra en kampanj för läkemedel. Extremt tempo. Extremt många fantastiska lösningar. Extremt mycket diskussioner om bra, dåligt, bättre. Och sedan ny uppgift. Minimal tid för att oroa sig eller deppa för att man inte var nöjd. På´n igen var stridsropet. Alla lärda av och med varandra. I glädje. I lust. I ångest. I magiska ögonblick. Allt är möjligt.

Den sista uppgiften för läsåret var alltid en stor uppgift med ett tema som kunde variera men gemensamt var alltid att eleverna inte fick någon som helst ekonomisk hjälp, stöd eller energi från skolan. de fick själva lösa finansiering och gestaltning. Alltid med resultat som tog andan ur en.

Ett år hette uppgiften ”Projekt Warsawa”. Året var 1988 och Berlinmuren hade inte fallit än. Motståndsrörelsen Solidaritet var olaglig och general Jaruselski jagade dissidenter med järnnäven i högsta hugg. Jag och Micke gav de 30 eleverna uppgiften, ta er till Warsawa, fånga stadens själ och presentera den på Berghs slututställning. Till den polska huvudstaden anlände ett gäng sprittande reklamstudenter, sög åt sig alla intryck och kom tillbaka till Stockholm. De hade ordnat sponsorer till allt. Kläder, resa, mat och övrigt. Väl tillbaka satte de ihop sina uttryck till en film, utställning, fet broschyr och mycket mycket mer. Ingångsvärden noll. Utfall tokproffsigt. Allt är möjligt. Magi är verklighet. Det var inte många som oroade sig eller var rädda för att misslyckas. De löste allt. Fantastiskt. Allt är möjligt.

Don´t worry, be happy. Det fungerade. Igen. Och jag vet att många fick både självförtroende och mod på köpet. Jag vet inte om jag någonsin varit så stolt. Trots att jag inte egentligen gjorde någonting. Men jag var aldrig orolig. Kärlek.

mvh/u