10/2 2019. Uthållighet, uthållighet, uthållighet … Ett ord jag hyllar och predikar. Vill du åstadkomma någon form av förändring och utveckling så är det en absolut nödvändig egenskap. MEN. Även uthållighet har en baksida. Ibland borrar man ner huvudet och kör på så länge att man till slut bara springer nere i en tunnel och ser inte öppningen. Dessutom riskerar man att bli fartblind. Eller köra in huvudet i väggen. Eller tappar perspektiv och överblick och ser inte att man är på fel spår. Ibland är det viktigt att våga släppa taget, ta ett steg tillbaka, komma ur sin tunnel och få in luft i systemet. Vågar du släppa taget ibland? Vågar du lämna dina invanda spår? Hinner du se öppningarna? Det behövs också för att bygga självförtroende och mod.

 

 

Bilder från pexels.com

Den här bloggserien handlar om hur du kan träna mod och självförtroende för att bygga ett starkt, stolt och attraktivt varumärke. Mod och självförtroende är avgörande egenskaper som det går att utveckla. Då behövs det passion, uthållighet och träning. Mycket träning. Vi har alla potentialen men tränar, tyvärr, alldeles för lite, för sällan och för dåligt. Det kan du ändra på om du vill leva din dröm. För kom ihåg, du har precis all den potential som behövs. Nu. Här. I dig.

141. Träna på att släppa taget ibland

När jag blev delägare i entreprenörsutbildningen Academy of Excellence blev det extra tydligt. Jag kunde inte fokusera lika mycket på både Stolt Kommunikation och Academy of Excellence. Jag var tvungen att välja och dra ned på något. I mitt fall valde jag att inte skriva en blogg i veckan som jag hade gjort sedan februari 2013. Jag valde att släppa taget, gjorde ett uppehåll och skrev inte en blogg på två månader. Jag lämnade mitt invanda spår. Det var både läskigt och skönt.

Bloggskrivandet har gett kraft och energi
Bloggandet har hjälpt mig att skapa relevant innehåll till min kommunikation för att inspirera och bjuda på kunskap för att bygga och leva sitt varumärke. Bloggandet har stärkt mitt självförtroende och mitt varumärke men det har också tagit tid och kraft. Att göra ett uppehåll och sedan bara skriva en blogg i månaden var svårt. Det tog emot. Jag fick dåligt samvete. Blev rädd för att tappa i trovärdighet. Men jag gjorde det för att orka med. Och det blev bra och det var faktiskt nödvändigt. Det går inte att vara överallt hela tiden och leverera på topp konstant. Faktiskt.

 

 

Att ta omtag på livet är nödvändigt ibland
Tänk dig att du går genom livet med två stora kassar, en i varje hand. Under vandringen fylls kassarna på och blir ofta tyngre och tyngre. De fylls med prylar, krav och drömmar. De fylls med relationer, uppgifter och utmaningar. Ingen kommer orka att bära på allt hela tiden. Dels måste man ställa ned kassarna och pusta. Dels måste man titta efter vad som finns i lasten och ta bort det som är onödigt och bara belastande. Dels måste man sträcka på fingrarna, räta på ryggen och ta ett nytt grepp när man pustat ut. Och avslutningsvis gäller det att bedöma att färdriktningen är den rätta. Livet ska inte vara tungt att bära. ”Det ska va´ gött att leva, annars kan det kvitta”. Omtaget ger kraft och självförtroende. Och när du vet att du är på rätt väg så är bördorna lättare att bära.

Envis som en åsna?
Eller en dåres envishet? Vad är egentligen envishet? En del ser det som en styrka och en förmåga att aldrig ge upp. Den envise fortsätter trots motvind, uppförsbacke och stormar. Eller är hen bara envis som en åsna? En som bara trampar på med sin livslast framåt vad som en händer. En som inte viker en tum från den inslagna linjen trots andras varningsrop och glåpord. Andra ser den envise som den uthållige, fokuserade och passionerade som bestämt sig att nå sina mål mot alla odds. En entreprenör och en hjälte. Var ligger sanningen? Vem bestämmer? Det är naturligtvis bara du. Men har du tillräcklig självinsikt?

 

 

Vikten av att ställa sig på berget
Självinsikt är svårt. Det är lätt att gå vilse i sin egen navel och sin egna livskarusell. Ofta ser man inte skogen för alla träd (ju äldre jag blir ju sannare blir all dessa slitna livsvisdomar). Eller är livet en berg- och dalbana? Att då och då ta ett steg åt sidan och försöka se över sin situation och sitt beteende kan ofta behöva distans och reflektion. Kliv av karusellen. Ta en paus. Gå upp berget, både bokstavligt och bildligt, se tillbaka på din verklighet lite från ovan. Ta gärna med en vän och förtrogen som hjälper dig se nyktert och klart på läget. Diskutera, värdera, prioritera på nytt. När du är medveten om var du kommer ifrån och vet vart du är på väg så är det lättare att göra rätt vägval. Det kommer ge dig kraft och mod. Och nytt självförtroende.

 

 

”The power of en paus”
Det är ett begrepp som en av mina arbetskollegor, Ewa Wigenheim, myntat. Hon är entreprenör och livscoach och har ofta mött människor som lever i en sådan förgörande hastighet att de knappt hinner gå på toaletten. Än mindre fika. Än mindre reflektera över sina liv. Frågan är, skulle en hundrameterslöpare ständigt bara tävla i hundrameterslopp och ändå fortsätta utvecklas? Aldrig! En hundrameterslöpare förstår vikten av återhämtning, träning, reflektion och analys. Annars kommer hen aldrig att kunna bli en bättre löpare.

Pausen är extremt viktig både i stort och smått. Och inte bara i idrottssammanhang, pausen är lika viktig för den som vill utvecklas i sitt arbete. Och orka hålla en hög kvalitet i leverans. Att driva företag är något av det mest komplexa man kan göra. Då kan man inte bara spurta, stressa och hålla högsta tempo hela tiden. Då måste man lägga in pauser för både kropp och själ. Annars kommer den berömda väggen och den psykiska ohälsan som ett brev på posten. Det är dags att återinföra fikat på arbetsplatserna och förbjuda lunch vid datorn. Pausen är livsnödvändig.

 

 

Att låta poletten trilla ned
Livstempot är högt. Vansinnigt högt. Och det bara ökar. Dygnet runt är vi nåbara och kan nå och få kontakt med - hela världen. Tiden stannar aldrig och intrycken strömmar konstant in i våra mobiler, skärmar och hjärnor. Det finns sällan naturligt tid för reflektion och eftertanke på det viset som fanns förr. En paus. En tystnad. Ett stopp. En väntan som inte fylls med skärmtid. Men det handlar inte bara om återhämtning.

När ska alla intryck få en chans att landa och struktureras? När ska poletten få en chans att trilla ned? När ger vi oss själva en chans att ensamma eller tillsammans med andra resonera, vrida, skruva och vikta intrycken? Jag är helt övertygad om att vi idag måste bestämma tid och plats för reflektion. Det kommer inte av sig själv. Om vi inte sätter våra egna gränser så sätter någon annan dem åt oss. Hur ser dina stunder ut för reflektion och eftertanke? Var, när och hur ger du dig själv den tiden? Det är där som grunden för självförtroende och mod bor. Ge dig själv tid att låta poletten trilla ned.

 

 

Ha inte dåligt samvete
Jag är inte ensam om att få dåligt samvete då jag inte genomför det jag förutsatt mig. Men det är en viktig egenskap att lära sig att förstå när man kan släppa taget om sina föresatser ibland. Det är inte detsamma som att man slutar att följa sin plan. Det är inte fel att hämta andan. Det är inte fel att samla kraft och ge sig själv tid för återhämtning. Tvärtom. Det är livsnödvändigt.

Släpp taget ibland
Låt dig själv bara vara. Lämna dina invanda spår för en stund. Livet är en upplevelse och inte ett krig som måste vinnas. Om ett år, hur viktigt var det egentligen att du stressade och slog knut på dig själv för att göra just det där? Vad det nu var. Att släppa taget ibland kommer ge dig själv oanade krafter. Din glöd slocknar inte för att elden inte brinner fullt ut varje dag. Allt blir bra. Allt är bra. Du duger som du är.

mvh/u