Blogg

25/2 2018. Det där med ålder är märkligt. Och laddat. Idag är det som om alla måste vara som tonåringar med lika kläder, frisyrer, musiksmak och livsstil. En evig dans kring ungdomens källa där ålder och visdom bara är jobbigt. Ålder är ingen talang. Ålder är en siffra. Det är vad vi fyller vår ålder med som räknas. Och hur vi förvaltar våra erfarenheter. Ålderismen brer ut sig oroväckande och det är en fara för samhället. Vi behöver alla åldrars erfarenheter. Varje ålder har sina speciella kvalitéer och möjligheter. Det borde tas tillvara mer. Och vi som är äldre borde ta för oss mer. En av mina största hjältar och föredömen är min basketcoach som vid 72 års ålder fortfarande är still going strong. Hur gamla, eller unga, vi än är kan vi alltid fortsätta leva helhjärtat. Och det bygger självförtroende och mod.

Den här bloggserien handlar om hur du kan träna mod och självförtroende för att bygga ett starkt, stolt och attraktivt varumärke. Mod och självförtroende är avgörande egenskaper som det går att utveckla. Då behövs det passion, uthållighet och träning. Mycket träning. Vi har alla potentialen men tränar, tyvärr, alldeles för lite, för sällan och för dåligt. Det kan du ändra på om du vill leva din dröm. För kom ihåg, du har precis all den potential som behövs. Nu. Här. I dig.

130. Träna på att motverka ålderismen

Jag har mött 20-åringar som agerar som nedbrutna bittra pensionärer. Och jag har mött 90-åringar som nyfiket och energifyllt hugger in på livet med frisk aptit. Min basketcoach är idag 72 år och både tränar och spelar med lag i herrar division 2 i Stockholm. Han kanske inte är lika snabb som förr men med massor av rutin, glöd och spelbegåvning gör han sällan bort sig. Det är en fröjd att se. Och en inspirationskälla. Jag spelade i 40 år, tills jag slet av min lårmuskel för några år sedan, och vi sågs flera gånger i veckan under säsongen. Coach levererade alltid mängder av energi på både träning och match. Livsgnistan finns i nuet och förmågan att vara närvarande fullt ut. Min coachs svar på frågan hur det kändes att fylla 70 är klassisk: ”Age is a state of mind”.

Varning för ålderismen
Min coach har understundom fått stå ut med gliringar som ”varning, farfar på plan”, ”var ställde du rullatorn” och liknande. Gliringar som ofta tystnade när han stänkte in några trepoängsskott. Även om gliringarna var av mer skämtsam natur så är det också tecken på en skev syn på äldre. Något som är tydligare i västerländska kulturer än i österländska. Där tas ofta de äldre på större allvar och hyllas och respekteras i mycket större utsträckning än i väst. De äldres vishet och erfarenheter tas där oftare tillvara och blir en viktig del av utvecklingen mot framtiden. Samhället försöker bekämpa rasism, sexism och nu seglar begreppet ålderism upp. En kultur som inte tar tillvara de äldres erfarenheter är dömd att upprepa många av de misstag som tidigare generationer gjort. Men vi som blir äldre får inte heller vika ner oss och sluta ta plats. Tvärtom. Det är med ålderns rätt som vi kan hävda vår kunskap och erfarenhet. Som det stod klottrat på en cementvägg – ”Du har inte en chans, ta den!”.

Se fördelarna med att bli äldre
Okey, efter 50 kan man nog sluta hoppas på att vinna 100 meter på nästa OS men det är inte den fysiska styrkan som är viktigast. Egentligen är det tvärtom. Det är den psykiska styrkan som mer och mer avgör om lyckas eller inte med det man föresätter sig. Kreativitet, kunskap, erfarenheter, intuition och överblick är något som bara växer och utvecklas med åren för den som jobbar med sig själv och fortsätter att fylla på. Vi blir aldrig klara. Allt du har varit med om och lärt dig i livet är helt unikt. Det går inte att läsa sig till den kunskaps- och erfarenhetsbank du byggt upp under åren. Ser du det? Använder du det du byggt upp? Är du stolt? Har du kontakt med dina erfarenheter?

Ha kontakten med ditt liv och erfarenheter
Min mamma blev 91 år gammal och höll livsgnistan vid liv i princip ända in i kaklet. Hon sa alltid ”Jag har mina minnen men jag ska leva nu”. Och det gjorde hon. Ständigt nyfiken. Ägde och vårdade en stor trevåningsvilla. Skapade Brännkyrka fredsgrupp där tanter anordnade basarer, loppmarknader och hade träffar där de rev lakan, sydde och virkade. De drog in mer än en miljon kronor till välgörande ändamål under ca 25 år. Mamma jobbade dessutom som lärarinna, nämndeman, var politiskt aktiv i folkpartiet, utbildade flyktingar och tusen andra saker. Plus att hon naturligtvis alltid fanns till för barn, barnbarn, släkt och vänner. Hur sjutton orkade hon? För henne var det livet och hon gjorde valet att ta för sig. Hennes mest klassiska uttalande är ”Jag är inte envis men jag ger mig aldrig”. Mamma byggde sitt liv runt sina nätverk, erfarenheter och drömmar. Hon släppte aldrig taget och stod aldrig still.

En unik utsikt
När vi föds och i våra unga år har vi av naturliga skäl inte speciellt mycket perspektiv på tillvaron. Åren mellan 0 och 20 år handlar mycket om att hitta sin flock, bygga sin identitet och skapa en plattform för sitt liv. Man kan likna det vid att springa runt i en tät djungel där man söker och hittar stigar och vägar till föda och trygghet. Flocken är otroligt viktig för varje individs överlevnad. Mellan 20 och 50 förstärks identiteten, man bildar familj och hittar ofta en utbildning och karriärväg som känns rätt. Åren efter 50 händer det något speciellt. Patricia Tudor Sandahl har skrivit en underbar klokbok om den perioden som heter ”Den tredje åldern”. Barnen klarar sig då bra själva, föräldrarna har ofta gått bort och friheten ökar. En del jämför det med att man kommit ut ur djungeln, klättrat upp för berget och har en formidabel och unik utsikt över sitt liv och det som pågår nedanför en. En fantastisk möjlighet för den som vågar se, reflektera och dra lärdomar inför framtiden. Man har en unik utsikt och en unik tid att ta tag i sitt liv.

Tre inspirerande föredömen
Utöver min basketcoach har jag turen att regelbundet få möta fler personer som definitivt är inne i den tredje åldern. Med råge. Den förste jag vill nämna är Sten R Andersson. En formidabel nätverkare, utvecklare och pengainsamlare till välgörande ändamål. Sten kommer ofta på mina frukostföreläsningar och brukar alltid presentera sig som ”Jag heter Sten R Andersson och är före detta pensionär”. Med sex barn och en imponerande samling barnbarn funderar han på att trappa ned till heltid. Jag tror det när jag ser det.

Den andre heter Rolf Kenmo. Han är en varmhjärtad begåvad och extremt positiv ingenjör vars mål är att gör människor lyckliga. Vägen till lycka menar Rolf går genom självkännedom och han har under 30 år utvecklat ett koncept som heter HumanGuide. Grunden är ett personlighetstest som kan användas för egen utveckling, rekrytering, grupputveckling, ledarskapsutveckling och även för att hitta rätt partner. Konceptet är etablerat i många stora företag i Sverige, Schweiz, Brasilien, Tyskland och är nu på väg till USA. Rolf kallar sig inte pensionär, han kallar sig ”passionär”. Vilket är extremt välfunnet. Rolf brinner verkligen för människors lycka. Den tredje personen är Tord Grip.

Åren går men Tord Grip består. Och han är redo för nya uppdrag
Återhämtar mig ofta på helgerna genom att "uffa", alltså gå igenom gamla DN och söka livsgnistorna bland nyheternas kompakta elände. På familjesidan den 13/1 hyllades Tord Grip inför 80-årsdagen. En av Sveriges mest legendariska fotbollsspelare med en mäktig meritlista även som tränare. Vad sägs om England, Mexico, Sverige, Norge, Malmö FF, Lazio, Manchester City, Leicester för att bara nämna några. Många gånger i samarbete med Svennis. Skulle han få ny förfrågan om nya tränaruppdrag är han inte främmande för att ställa upp! Och han har inte bara fotboll i huvudet. Tor inspireras gärna av Karin Boye och deklamerade i intervjun följande "Man kan inte vara lycklig av att ha uppnått en viss punkt. Den stadiga utvecklingen, rörelsen ger lycka". Grattis Tord. Vem tror du är Tord tycker är den bästa svenska spelaren han sett? Zlatan eller Torbjörn Nilsson? Svaret finns längst ned i bloggen.

Så, det där med ålder är, som allt annat, relativt. Okey, efter ett antal år i livet är Maseratin inte lika snabb och glänsande som när den kom ut från fabriken. Den hackar då och då och behöver emellanåt lite verkstadsbesök. Men den är fortfarande en Maserati med massor av krut under huven. Avrundningsvis vill jag bjuda på Ronald Reagans citat om den 17 år yngre demokratiske motståndaren Walter Mondale i presidentvalet 1984. Då sa Reagan inför en TV-sänd debatt ”Jag vill att ni ska veta att jag inte kommer göra den här kampanjen till någon åldersfråga. Jag kommer inte politiskt utnyttja min motståndares ungdom och brist på erfarenhet.” Reagan vann en förkrossande seger i alla delstater utom två.

mvh/u

PS. Tord Grip tycker Torbjörn Nilsson är den bäste svenske fotbollsspelaren.